Rewind

Participants:

Helena Franzén

Anna Källblad

Sandra Medina

Tove Sahlin

Staffan Eek

Garp

Jukka Korpi

Henrik Vikman

Voice over: Stephen Rappaport

Direction: Gunilla Heilborn

Mårten Nilsson

Script: Gunilla Heilborn

Mårten Nilsson

Producer: Lisbet Gabrielsson

Photo: Mårten Nilsson

Music: Kim Hiorthøy

Choreographer: Gunilla Heilborn

Set design/costume: Katarina Wiklund

Food: Ulla Lannér

Rewind was part of the short film series Moving North – nordic dance for camera.

Medverkande:

Helena Franzén

Anna Källblad

Sandra Medina

Tove Sahlin

Staffan Eek

Garp

Jukka Korpi

Henrik Vikman

Speakerröst: Stephen Rappaport

Regi: Gunilla Heilborn

Mårten Nilsson

Manus: Gunilla Heilborn

Mårten Nilsson

Producent: Lisbet Gabrielsson

Foto: Mårten Nilsson

Musik: Kim Hiorthøy

Koreograf: Gunilla Heilborn

Scenografi/kostym: Katarina Wiklund

Mat: Ulla Lannér

Rewind ingick i serien Moving North – nordisk dans för kamera.



England

The performance “England” was a commission from the touring company at Dansstationen in Malmö, Sweden and opened in September 2005.

“Jag vill vara engelsk. Jag vill också ha haft skoluniform. Jag vill dricka te och ha ett vänligt och behagligt sätt.”

Premiär Dansstationen, Malmö September 2005
Det finns något med England. En blandning av gammalt och nytt som både oroar och lockar. Tanter i blommiga rum. Språkresorna. Första kärleken. Musiken. Det uråldriga kungahuset. Prydheten. Trädgårdarna. Humorn. Har ni varit där? Den här oförutsägbara och inte på något sätt präktiga dans-föreställningen riktar sig till ungdomar och handlar om Sara, Johanna och Alexandra och deras möte med England. Den handlar om att vara ung och utslängd i ett annat land. Den där längtan efter att vara delaktig i något annat än det man redan känner till. Att bli någon annan. Att uppleva den första hopplösa kärleken – att vara kär i engelsmannen Robert som inte är kär tillbaks. Det blir absurt, lite sorgligt och samtidigt roligt. Allt ackompanjerat av popmusik.
Föreställningen “England” skapades 2005 för högstadiet och gymnaisiet och hade premiär på Dansstationen I Malmö.Samproduktion mellan Gunilla Heilborn och Dansstationens Turnékompani.

 

Om “England” i media:

“Med texten i fokus gestaltar de tre dansarna mötet med England med en smittande teatralisk förmåga och med en koreografi som liksom skvätter i rummet.” (Kvällsposten)

“Vildvuxet och oberäkneligt och samtidigt imponerande helgjutet i sitt skarpsynta autentiska tilltal och sin lustfyllt chosefria gestaltning.” (Sydsvenskan)

“…tre kraftfulla unga dansare som tar plats på Dansstationens stora scen och fyller den med sin egen magi. Något för tonåringar att söka sig till.” (Helsingborgs Dagblad)



Åtjärn Stories

The performance “Åtjärn Stories” opened at Dansens Hus, Stockholm in april 2005.

“-Vem tycker du passar bäst här?

-Helt klart Kim.”

Premiär Dansens Hus, Stockholm april 2005

Åtjärn är en liten vattensamling med dyig botten i skogarna i Bergslagen. Sommaren 2004 spelades kortfilmen Sportstugan in där. Några av de medverkande blev kvar. Åtjärn Stories handlar om dem och om vad som händer med människor när de är uttråkade och utlämnade till naturen och varandra. Vad händer när en främling dyker upp? Vad är vänlighet? Hur forsar blodet ur en hiss? De samlas kring brasan. Berättar historier. En fågel sjunger kanske och någon dansar.

Det är berättelser om kärvt nordiskt vemod och handlar om hemlängtan, vemod, politik och tallar. Lösa berättelser från de medverkande sammanfogas till en helhet i en iver att säga något om den tid vi lever i.
Föreställningen “Åtjärn stories” hade premiär på Dansens Hus i Stockholm i april 2005.

Om “Åtjärn Stories” i media:

“Det är förförande enkelt och infernaliskt sammansatt med vinkningar till Farmen, Robinson Crusoe, countryvemod och mänskligt beteende… Danssåpan Åtjärn stories är en ömsint social parodi som gärna kunde ha pågått ett par avsnitt till. Tonträffen är perfekt i sin milda absurdism. Lite lantliv att unna sig.”

Recension Svd

“I pressmeddelandet står det ungefär att föreställningen handlar om kommunikation som nästan alltid misslyckas. – Ja, eh, jag vet inte längre om den gör det. Nu är personerna ganska nöjda, de strosar omkring i den här miljön, spelar upp filmscener för varandra och gissar, och en har en död ekorre som hon vallar. Det är ganska harmoniskt, med skogspromenader och så.”