“If you are in a really bad shape, you need around 2 years to get in shape for a mountain climbing. 2 years. This is the time when we must all ask ourselves – will I make this?”
Dansens Hus Stockholm 27 mars & 26 april 2007
Det här är ett självbiografiskt föredrag med dans, jag kommer att ta reda på saker som jag undrat över länge. Jag var sämst i skolan på kast med liten boll. Jag hade ingen teknik alls. Det var obegripligt för mig hur vissa kunde kasta sådär oerhört långt. Sedan kommer jag även bjuda in några människor som är bra på att kasta. De ska få göra saker och visa er. Redan nu vill jag säga att jag inte är det minsta avundsjuk på dem. Jag är förbi den sortens känslor. Jag jobbar på värdighet. Musiken gör Kim Hiorthøy och kanske någon annan också. Det blir bilder att titta på. Och det ska bli vackert, roligt och sentimentalt. Samt några obegripliga saker:
– Krånglig reklam.
– Att människor klarar av att leva på landet.
– De 4 meter höga trädstubbar som står kvar när de avverkat skog.
– Att människor vill klättra upp på Mount Everest.
– Men glöm inte; After Everest – you can return to the old lazy you.
Press quotes
”Everest is a kind of intruction for how to climb a mountain, but it´s also about longing for a specific place, about living and surviving and about peoples motivations and specialities.
…but above all ”Everest” is filled with Gunilla Heilborns most humorous care of the audience and it´s understanding of being in a theatre”
"Skissen, idén att låta publiken se konstruktionen bakom verket, blir ändå lätt likt en föreställning. Samtidigt är det en sympatisk hållning att se scenkonst som något mer än en konsumtionsfärdig produkt. I Heilborns fall blir det även en underhållande glidning mellan verklighet och fiktion."