“If you are in a really bad shape, you need around 2 years to get in shape for a mountain climbing. 2 years. This is the time when we must all ask ourselves – will I make this?”

Dansens Hus Stockholm 27 mars & 26 april 2007

Det här är ett självbiografiskt föredrag med dans, jag kommer att ta reda på saker som jag undrat över länge. Jag var sämst i skolan på kast med liten boll. Jag hade ingen teknik alls. Det var obegripligt för mig hur vissa kunde kasta sådär oerhört långt. Sedan kommer jag även bjuda in några människor som är bra på att kasta. De ska få göra saker och visa er. Redan nu vill jag säga att jag inte är det minsta avundsjuk på dem. Jag är förbi den sortens känslor. Jag jobbar på värdighet. Musiken gör Kim Hiorthøy och kanske någon annan också. Det blir bilder att titta på. Och det ska bli vackert, roligt och sentimentalt. Samt några obegripliga saker:

– Krånglig reklam.
– Att människor klarar av att leva på landet.
– De 4 meter höga trädstubbar som står kvar när de avverkat skog.
– Att människor vill klättra upp på Mount Everest.
– Men glöm inte; After Everest – you can return to the old lazy you.

”We will start with a presentation. We are a group. We don´t need much. We need nothing. Thank you”

Created at residency at Dansens Hus, Stockholm where it premiered november 2007.

It’s foggy and soon the darkness will fall. A room strongly influenced by a meeting room has been set up for a musical. A tight group walks ordinary, someone says that he feels okay and wants to join the union. Someone else lifts their arm in a sharp way. Some dance, one sings with a sore voice, another one might have felt a bit sick this morning.

To be titled Potato Country, this performance is almost nothing about potatoes. One of the lyrics goes like this:
A big field somewhere north of this town. It´s gonna be a perfect day. Sun. A little chilly. A little snow.

This beautiful and banal performance by Gunilla Heilborn has the ingredients that all her former body of work has: a mixture of dance, performance, text and video, as always filled with warmth, love, humour and perhaps some irony.

Created at residency at Dansens Hus, Stockholm where it premiered november 2007.
The performance has been made possible with generous support by The Swedish Council for Cultural Affairs and The Culture Committee of Stockholm.

About this performance in the media:

”Heilborn is by all means the foremost interpreter of the Swedish boredom – and maybe that’s why you just have to love what she does”

Lena Andrén, Nummer.se

”The performance offers both absurdity and surprises and it totally trusts the dancers ability to keep the audience in their hands”

Kaisa Kurikka, Finska tidningen Turun Sanomat

“Heilborn and co are playing genre-potpourri with a lose musical-frame. It is impressionistic and fragmentary but it lifts out each and every personality. Potato Country becomes a celebration to the human, the life that exists between the grand expressions.”

Anna Ångström SVD

More about this performance:

[xls depth=2 sort_column=menu_order][slideshow id=1]

“- Vi tänkte börja med en presentation.

Vi är en grupp. Vi behöver inte mycket.

Vi behöver ingenting. Tack.”

Premiär på Dansens Hus, Lilla Scen, 12 november 2007.

Det är dimmigt och snart mörkt. Ett rum starkt inspirerat av en möteslokal i ett östgrannland har rustats till musikal. Dansare i likadana sockor och det ”bussigaste” materialet av alla – denim. Någon lyfter armen på ett snitsigt sätt. En tajt grupp går vanligt, några säger att dom mår sådär och att dom vill gå med i facket.

Det är en gles nordisk musikal.

Potatislandet hade premiär på Dansens Hus i november 2007 då också Gunilla Heilborn var huskoreograf där. Samma år fick Potatislandet tidningen Nöjesguidens pris för ”bästa teater” och under den internationella scenkonstmässan show-off.se i Stockholm i december var Potatislandet en av de föreställningar som erhöll flest internationella inbjudningar. Potatislandet har visats i USA, Tyskland, Vitryssland och Finland.

Koreografi Gunilla Heilborn & de medverkande

Medverkande Dag Andersson, Louise Peterhoff, Johan Thelander, Kristiina Viiala, Lisa Östberg, Garp, Emelie Garmén, Josefin Iziamo

Scenografi, kostym Katarina Wiklund

Musik Kim Hiorthøy med flera

Ljus Jesper Larsson, Miriam Helleday

Stillbilsfoto Marko Mäkinen, KIm Hiorthøy, Stefan Bohlin, Gunilla Heilborn

Om “Potatislandet” i media:

“Heilborn och co leker stilpotpurri i en lös musikalram. Det är impressionistiskt och fragmentariskt men lyfter fram det personliga hos var och en. Potatislandet blir en hyllning till det mänskliga, det liv som finns mellan de storslagna uttrycken – inkilat likt Johan Thelanders GB-sandwich-man. Här sås små sköna groddar av lycka att sålla ut och känna igen.”

Anna Ångström, Svenska Dagbladet

”Heilborn är helt enkelt den svenska tråkighetens främsta uttolkare – och kanske är det därför man bara måste älska det hon gör.”

Lena Andrén, Nummer.se

”Föreställningen erbjuder både absurdism och överraskningar och den litar helt på dansarnas förmåga att ta publiken i sin makt…”

Kaisa Kurikka, Finska tidningen Turun Sanomat